Drömanalys

 DRÖMANALYS MED RICKARD SJÖBERG (Del 2)

Två bild_edited

Ur boken ”Drömtolkning – guida dig själv till ett bättre liv”

En drömguidning jag gjorde få något år sedan får stå som exempel på vad några nattdrömmar kan leda till. Något år fram till vintern 2008 var jag redaktör för Postkodmiljonären i TV4 och när programledaren Rickard Sjöberg fick reda på min ”andra” verksamhet så blev han nyfiken och ville prova på att bli drömguidad. Vi började prata om hans drömmar lite under de tågresor som vi gjorde mellan Stockholm och Göteborg i anslutning till att vi spelade in programmet. Rickard blev seriöst intresserad och till slut började jag tolka hans drömmar på allvar, fullt ut.

Vid ett tillfälle berättade Rickard följande dröm:

”Jag går på en fin affärsgata med märkesbutiker i Burma, kanske i Rangoon. Jag väljer att avvika från den fina gatan och kommer in i ett slumområde. Det är inte död och elände men sunkigt och i misär. Folk är dåligt klädda och det luktar illa. I det här området ser jag mina föräldrar som leder en turistgrupp. Det är 70 personer och jag inser att jag känner igen 20 av dem. Jag återvänder upp på den fina gatan igen. Jag går in i en exklusiv butik och ska köpa något men när jag drar mitt kort så hör jag Peter Jidhes röst som säger att: – Ditt kort går inte att handla för”.

Vi hade tidigare tolkat tre, fyra drömmar av Rickards drömmar och vi såg ganska snabbt att alla drömmar vid den tiden handlade om honom i en ”dålig” miljö, i slum, där folk dog, blödde och kastade sig ut framför honom. Det var mardrömmar, tillräckligt mycket i alla fall för att han skulle reagera starkt på dem.

Jag pekade på kontrasterna till hur hans liv i verkligheten ser ut där han till vardags går omkring ”sminkad på ett glasgolv”. (TV-studion). Han har det som de flesta drömmer om, materiellt gott ställt och folk applåderar åt honom när han kommer in i studion. Men det är uppenbarligen någonting annat som pockar på hans uppmärksamhet. Drömmen utspelade sig i Burma, på en gata i en kåkstad och han passerar en turistgrupp som leds av hans föräldrar. Gruppen består av 70 personer varav han känner igen 20. När man kommer ihåg till exempel koder, årtal, datum, adresser och siffror exakt, så bör man undersöka det lite noggrannare, så jag frågade:

- Vad säger de här siffrorna dig?

- Ingenting…

- Fundera.

Och så plötsligt klickade det till.

- Sjuttio-tjugo, det är fotbollsträning! Man springer i 70 sekunder och vilar i 20. Springer i 70 vilar i 20 osv. Jag är ju gammal fotbollskille.

- När gjorde du 70-20 senast?

- Det var väl någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet.

- Vem var du då Rickard?

- Det är 20 år sedan, då var jag i Botswana med mina föräldrar som

jobbade med SIDA: Jag besökte dem i Uganda också. Jag spelade mycket fotboll… Men vad gör Peter Jidhe i drömmen?

- Känner du honom väl?

- Ja, jag känner Peter och vi jobbade tillsammans i Växjö… vid den tiden…

- Vi är tillbaka i samma tid igen, vad utmärkte den tiden?

- Allt var 100 procent…vad man än gjorde…

- Hur är det nu?

- Inte 100 procent i allt kanske…Men varför fungerar inte mitt kort?

- Du måste kanske hitta nya koder, sa jag.

- Shit! Jag är inte välkommen någonstans, inte i lyxen, inte i slummen…

- Jodå, men det kanske finns någonting hos dig idag som skulle må bra av

en dos av det som du hade då, när du gav 100 procent i allting?

 

- Kanske är det så att jag längtar efter något av det som fanns i mitt liv då,

svarade Rickard…

Det gick en tid utan att vi sågs men efter ett halvår kom ett sms från

Rickard: ”Kolla Expressen idag”. Jag köpte tidningen och på ett helt uppslag med rubriken: ”Folk kunde dö framför mina fötter” fanns bilder på Rickard på ett hustak i Sydafrika. Och så ingressen: ” De återkommande mardrömmarna om död och elände fick Rickard Sjöberg att fundera på om det var något som fattades i livet. Egentligen hade han ju allt – familj, härligt hus och succén med `Postkodmiljonären`. Då tog han hela familjen till Sydafrika där Rickard har byggt nya hus i kåkstäderna i en månad.”

Jag bara gapade. Rickard hade tagit konsekvenserna av drömguidningen rakt av och gjort det drömmen manade till för att bli mera nöjd med sig själv. Efteråt berättade Rickard om händelsen inför en stor publik på Sveafestivalen i Umeå: ”Det som drömmen sa tog skruv i mig och jag kände att jag kanske ska resa till Afrika och uppleva slummen på nära håll, och göra något vettigt. Inte för att jag var missnöjd med mitt liv som det var, men det var någonting som fattades. Det var mera ”to supersize my life”. Jag ville slänga in alla parametrar som finns. Och familjen ville hänga på. Så jag sökte upp en organisation som heter Habitat for Humanity som har som specialitet att bygga bort kåkstäder i fattiga områden. Dom tar ett skjul, river det och bygger ett enkelt hus med vatten och avlopp i. Jag kände att det här ville jag göra, jag ville inte bara vara den där hyllade programledaren som får applåder när jag kommer in på glasgolvet utan jag ville vara en av grabbarna i gänget som står med hammaren i handen och få känna att jag gör något vettigt. Att jag inte köper mig fri från mitt dåliga världssamvete utan att jag verkligen gör någonting med mina händer. Och jag är absolut inte händig. Så jag undrar om huset står kvar som jag byggde”, sa han och avslutade sin berättelse med ett skratt.

Rickard jobbade med den här organisationen i fyra veckor och var med om att bygga tre hus tillsammans med människor från hela världen och han tycker själv idag att det är det bland det bästa han har gjort på senare år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.


sju − = 4

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>