Inspiration

A Dangerous Method

18s04freudfilm__mngl_20111118ab5x004,kul_1_indd_1850

Ur filmen ”A Dangerous Method” från 2011 med Viggo Mortensen som Freud och Michael Fassbender som Carl Gustaf Jung.

Det gamla begreppet ”drömtydning” innebär att någon ensidigt förutspår vad en dröm betyder. Ungefär som man tyder ett tecken eller ett omen. Medan drömtolkning är dynamiskt med stort utrymme för alternativa och personliga tolkningar. Drömmar har spelat en stor roll i de flesta kulturer sedan historiens begynnelse. Oftast uppfattades de som ett budskap från en högre makt. Kunde man tyda dem så fick man också veta vad som skulle ske i framtiden. Därför hade den som kunde tyda drömmar en stark position i samhället, inte sällan var den en av kungens rådgivare. Aboriginerna i Australien anser att hela livet är en dröm , indianerna fångade sina drömmar i drömfångare och även i den nordiska mytologin finns drömmarna med. En av historiens mest kända drömmar är kanske Faraos dröm i Egypten som det berättas om i Första Moseboken i Gamla Testamentet. I drömmen ser Farao hur sju feta kor blir uppätna av sju magra som sedan blir lika magra som innan de åt upp de feta korna. Ingen kunde tyda drömmen utom Josef i fängelsehålan. Hans tolkning var att de sju goda åren skulle följas av sju svåra år och det blev början till Josefs karriär hos Farao.

Psykologin kan sägas ha avknoppats från filosofin på 1800-talet. Och den som anses ha ”upptäckt” det omedvetna är Sigmund Freud. Hans bok ”Drömtydning” hade lika revolutionerande påverkan på psykologin som  Darwins Om arternas uppkomst, femtio år tidigare, hade haft inom biologin.  I förordet till den amerikanska upplagan 1931, skrev Freud: ”Enligt min aktuella bedömning innehåller denna bok de mest värdefulla av alla de upptäckter som jag har varit lycklig nog att göra. Insikter som dessa har man inte turen att uppnå mer än en gång i livet”. En stor del av innehållet bygger på självstudier och analys av sina egna drömmar. Och han återvände till dem under hela livet. Han var själv då och då psykiskt nere och tvivlade men kunde alltid hämta ny kraft ur sina insikter och drömmar.

Freud var den förste att inse vidden av vad drömmarna har att berätta om en människas inre, psykiska status och om vikten av att inte nonchalera drömmarna utan att ta dem på blodigaste allvar. Den dröm som man minns när man vaknar kallar Freud för den manifesta drömmen och det underliggande innehållet som drömmen försöker uttrycka kallar han det latenta dröminnehållet. Och processen däremellan kallar han helt enkelt för drömarbetet. Poängen med att drömma är enligt Freud, dels att skydda den sovande från att vakna ur den livsnödvändiga sömnen genom att absorbera störande sinnesintryck i drömmen, och dels att synliggöra bortträngda önskningar som i drömmen uppträder i förklädd form. Och om vi lär oss att avslöja förklädnaden så får vi en viktig information om vad som rör sig under en människas mentala yta.

Vad finns då i det latenta dröminnehållet? A. Sinnesintryck som ljud, hunger, törst mm. B. Minnesrester av det vakna livets aktiviteter men även känslor som rädsla, glädje mm. C. Det bortträngda, önskningar och drifter som det vakna jaget inte accepterar hos sig själv. Det kan ha med tidiga erfarenheter från barndomen att göra och inte sällan av sexuell natur. Detta smälter sedan samman i en manifest dröm som är den förklädda bilden av en önskeuppfyllande fantasi som kan vara så förvriden att den är näst intill möjlig att tolka för individen själv. Men allt i drömmen har med drömmaren själv att göra – som i ett slutet system.

I början väckte Freuds idéer stort motstånd i den akademiska världen men under större delen av 1900-talet erövrade psykoanalysen världen. I Sverige har hans syn på människans psyke länge varit den helt förhärskande. Så gott som all utbildning i psykologi och i stort sett all psykoterapi har, och har haft, sina rötter hos Freud. Och det mesta människor i allmänhet vet om psykoterapi och om det omedvetna härrör i allmänhet från Freud.

Carl Gustav Jung kom att ifrågasätta Freuds teser ”inifrån”. Han var Freuds mest kände lärjunge och från början samarbetade de båda men det kom till en brytning 1914 då de gick skilda vägar. Den första stora stötestenen var Freuds berömda ”sexualteori”, den om att allting i psyket härrör ur sexualiteten, inte bara fortplantingsbehovet utan även kreativiteten, konsten, andligheten och inte minst neurosen. Freud ansåg att det omedvetna enbart bestod av personligt upplevda och bortträngda erfarenheter som man kunde arbeta med individuellt för att nå en bättre själslig balans. Jung å sin sida menade att det omedvetna också bestod av en gemensam del, det kollektivt omedvetna, som vi psykologiskt delar med alla människor på jorden. I det kollektivt omedvetna finns symboler, myter och gemensamma erfarenheter lagrade ända från mänsklighetens barndom och som fortfarande är aktivt i allas våra psyken. I förlängningen skulle man här också kunna hitta förklaringar till många ”övernaturliga fenomen” likaväl som källan till ”Gud” och all  religiositet.

Det kan tyckas att skillnader mellan det freudianska och det jungianska sättet att se på psyket och dess uttryck är detaljer men det är skillnader som faktiskt kan leda till helt olika tolkningar av en och samma dröm. Om  Freud ansåg att psykiska fenomen som drömmar och neurotiska symptom var helt orsaksbestämda och härrörde från våra egna personliga erfarenheter i livet så menade Jung att det psykiska innehållet var vägledande, läkande och styrt av ett syfte. I Freuds värld brottas individen med att kompensera sina egna bortträngda erfarenheter. I Jungs värld kommer psyket samtidigt också med en mängd ”förslag” till självhjälp och personlig utveckling. Och förslagen kommer både från den egna, personliga erfarenhetsbanken och från den kollektiva i form av symboler, myter, gudar mm som befolkar våra drömmar på nätterna. Gestalter som finns levande inom oss i rakt nedstigande led  från de människor som byggde pyramiderna eller fruktade gudarna på Olympen. En, genom generationernas fortbestånd, aldrig slocknande  eld. Någonting finns inom dig när du föds, som redan väntar på att få fyllas av just din personliga erfarenhet…

I vår svenska ”ingenjörskultur” har Freud mera setts som vetenskapsmannen medan C G Jung har haft lite av ”sagofarbror” över sig. Freud håller sig snävare till ”det vetenskapliga”, närmare validiteten, även om mycket i den psykologiska sfären ännu inte går att bevisa. Freud är den vetenskapliga ateisten medan Jung anser att människans religiösa del tillhör hennes psykobiologiska utrustning och att dess funktion är att förena motsatserna i den psykiska världen. Vår viktigaste mentala drift är inte sexualdriften utan den  mot individuation dvs mot vårt ”självförverkligande”. Först på 1980-talet kom det jungianska inflytandet starkt även här i Sverige. På kontinenten och i USA har det däremot varit mer blandat.

Johan Ohlson